Livet består av så många olika former av härligheter! Prioriteringar och vägval. Idag valde jag det lite mer omständiga och aningens osäkra valet kräftskiva framför den mer säkra aktiviteten skytte.

Osäkerheten beror knappast på de människor jag skulle möta utan snarare i att jag inte tidigare träffat deras respektive. En viss distans till tillställningen var också att ha i beaktande.

Det var först när jag satte mig i bilen som tankarna kring de faktum att alla andra gäster skulle komma med sina respektive började husera i mitt huvud. Jag har ju bara mig själv… Samtidigt så är det så jag alltid har gjort, vill jag göra det så gör jag det och hämmas inte av att vara den som inte gör eller är som alla andra.

Med en dryg akademisk kvart sen ankoms anlände jag till den magnifika bostaden ute på den sörmländska landsbygden. Den värmen och den härliga atmosfären som sen infann sig fick alla mina tankar om ensamhet att försvinna på ett kick. Detta trots eller kanske tack vare att kräftorna med nöd och näppe han tina upp. Vilket generöst löstes genom att några av gästerna delade med sig av sitt medan kräftorna fick en stund till att bli ätdugliga.

Det var med ett leende på läpparna som bilfärden styrde hemåt genom den svarta natten, där någon älg syntes betandes längst med vägkanten.

Så gött, så värt det! Även om jag naturligtvis gärna hade skjutit. Det gäller att göra sina val och vara i nuet, det är då det blir som bäst.