For english please scroll.

Fick inspiration av ett inlägg på Instagram där en brottas med cancer och dess konsekvenser. Det är flera i min omgivning som har det riktigt svårt med allvarliga och envisa sjukdomsförlopp.

Jag tror på att det är viktigt att känna alla sina känslor, och se dom. Att dela dom på sociala medier är självklart inte nödvändigt, men generöst i mina ögon.

Jag ser sorgen och smärtan i andra och gläds när andra delar med sig och jag lyssnar gärna till deras ord. Inte för att jag ser det njutningsfullt att dom lider, långt därifrån, utan för att jag ser nyttan av att få delaktig i processen att hantera dom känslor som är.

För delad sorg är inte som med glädje, att den blir dubbelt upp. Visst tar jag in sorgen och smärtan och känner den ända in i min mage och själ. Just där i stunden delar vi smärtan båda två. Men i och med denna fusion av smärta kan också smärtan frigöras. Det är som en kemisk reaktion där samtalet värmer smärtan och den övergår till något som acceptans, trygghet eller kanske förlåtelse. Samtalet kan lyfta fram sorgen så att gråten kan komma ut. Att dela med sig ändrar perspektiv, får tankar till att bli känslor.

Ibland kan smärtan öka, det som rädslan eller skammen fjärmat, tas fram och blottas. Inte heller det behöver vara något negativt. En ökad smärta är en perfekt trigger för det egna sinnet till att hitta en positiv ingång och vända den översvallande rädsla som uppstått. Att se verkligheten och hantera den istället för att kroppen gör väsen av sig genom diverse symptom som irritation och flykt beteenden.

Sorg, rädsla, skam och allsköns obehagliga känslor behövs, för att vi ska kunna bli ett bättre jag i relation till oss själva och till andra.

Att förmå sig att njuta av guldkornen i livet och skapa guldkorn är naturligtvis ett mer angenämt uppdrag i våra liv. För livet är till för att levas och njutas av, tänker jag. Ett liv där jag vill ha rena guldkorn. Med en stor skopa ren och skär glädje och harmoni i ena handen och en nypa öppenhjärtig sorg och smärta i andra. Ibland är livet lite väl kryddstarkt men vad vore livet om det var helt smaklöst?

Vår medvetenhet är som ett par väl sittande handskar som håller våra händer varma. Ibland behöver vi hjälp att värmas av andra, ibland håller vi värmen alldeles utmärkt själva. Hur som så kan det vara bra mysigt att hålla någons hand en stund då och då. Utbyta tankar, känslor och värme. Att glädjas och fasas tillsammans bland kryddor och guldkorn.

🇬🇧 Golden Moments

I was inspired by a post on Instagram where someone shared their struggle with cancer and its consequences. Many people around me are going through incredibly tough times, dealing with severe and persistent illnesses.

I believe it’s important to feel all your emotions and truly acknowledge them. Sharing them on social media isn’t necessary, of course, but in my eyes, it’s a generous act.

I see the sorrow and pain in others and feel joy when they share their stories. I listen intently, not because I take pleasure in their suffering—far from it—but because I see the value in being part of the process of managing these emotions.

Shared sorrow is not like shared joy; it doesn’t double. Instead, I take in their grief and pain, feeling it deeply in my stomach and soul. In that moment, we share the pain together. But through this fusion of emotions, pain can also be released. It’s like a chemical reaction: the warmth of the conversation transforms the pain into something else—acceptance, security, or perhaps forgiveness. The conversation can bring sorrow to the surface so that tears can flow freely. Sharing alters perspectives, turning thoughts into emotions.

Sometimes, the pain intensifies. What fear or shame has pushed away gets brought out and exposed. But even this doesn’t have to be negative. Increased pain can be the perfect trigger for the mind to find a positive approach and transform the overwhelming fear that has surfaced. Facing reality and processing it prevents the body from expressing itself through symptoms like irritation or escapist behaviors.

Grief, fear, shame, and all those unpleasant feelings are necessary for us to grow into better versions of ourselves, both in relation to ourselves and to others.

Of course, savoring the golden moments in life and creating new ones is a much more pleasant task. Life, after all, is meant to be lived and enjoyed. For me, I want a life filled with pure golden moments. A life where I hold a handful of pure joy and harmony in one hand, and a pinch of heartfelt sorrow and pain in the other. Sometimes, life is a little too heavily spiced, but what would life be if it were completely bland?

Our awareness is like a pair of perfectly fitting gloves, keeping our hands warm. Sometimes, we need others to help warm us up; other times, we manage just fine on our own. Either way, it can be comforting to hold someone’s hand every now and then. To exchange thoughts, feelings, and warmth. To find joy and face challenges together, amidst the spices and golden moments of life.