Det råder fortfarande många gånger en skam och skuldkänsla kring sexualbrotten. Skam och skuld som gör det svårt för de utsatta att öppna upp till vänner och svårt att vända sig till rättsväsendet och ge möjlighet att nås av samhällets stödinsatser.

Nu har jag tittat klart på båda avsnitten om Bobbitt caset mfl. I ”Jag klippte av hans penis”. En två avsnitts serie om ett antal kvinnor som på olika grund skar av mäns privata delar.

Den fick mig att reflektera kring den klassiska relationsspiralen som är svår för alla som inte själva varit i den att förstå… Här med extrem utgång men också extrema händelser för flertalet av kvinnorna som utlöst handlingen.

Vi är många kvinnor (naturligtvis finns utsatta män) som råkar ut för män som inte har förmåga att dra gränsen mellan verbal kommunikation och fysisk handling. Det är komplicerat, dels i relationen till mannen i fråga, jag skulle även vilja lägga in aspekten om – relationen till sig själv.

Inte för att skapa skuld för kvinnan som utsätts, utan för att skapa en förståelse för hur vi kan minska möjligheten för förövarna att hålla ett så hårt grepp, psykiskt, om sina offer.

Min vision är att stöttning för utökad självmedkänsla hos den drabbade skulle behöva få fokus. Att lära ut självmedkänsla redan i grundskolan, där fokus nu ligger på prestationer snarare än relationer. Det hade varit ypperligt i min värld. Att ge känslor ett större värde.

Det är allt för många barn som växer upp utan den kärlek och emotionella närvaro som dom hade behövt få. Där pengar och saker allt för många gånger ersätter tid och emotionell kontakt. Där barnet växer upp med ett växande tomrum med avsaknad av att vara älskad för sitt eget jag och på så vis inte lär sig älska sig själv fullt ut. Dessa barn är i mina ögon utsatta för en högre risk redan som små. Som vuxen finns tomrummet kvar så länge som det inte hanteras och det blir svårt att vara vuxen rakt igenom.

Det blir det lättare för dessa kvinnor att hamna i utsatthet, för hon lämnar inte han som gör henne illa. För det som är illa är bara en del av en helhet, en helhet som kryddas upp med en portion av vad de uppfattar som kärlek. Den kärlek som hon törstat efter, den omtanke som hon behöver för att fylla sina tomrum. Det tomrum som gör minst lika ont som det som mannen utsätter henne för. Tomrum som ekar av utebliven kärlek till sig själva och utebliven emotionell trygghet från vuxna då hon var liten.

Förövarna som våldtar och misshandlar kan jag tänka mig har samma problematik i grunden, ett tomrum som ekar och behöver hanteras. Deras vägval skadar inte bara mannen själv, utan även kvinnorna i hans väg.

I min rosa värld har jag en förhoppning att det skulle kunna bli så mycket bättre för alla om vi fick in Compassion fokuserad psykologi i grundskolan och samhället på ett naturligt sätt. Naturligtvis behövs fortfarande komplement av olika former av individinriktade terapier för de drabbade, då vi alla är olika med olika personkemi. Men erbjuds ens detta som en naturlig del i dagens hälsoprogram eller i läroplanen? Nej, det gör ju inte det.

I min svarta värld efter min första samborelation som varade i sex år, vet jag att Compassion gör en enorm skillnad, tillsammans med trauma terapi. Det tog mig dock 20 år efter den samborelationen att hitta dit. Där jag fick möjligheten att kliva in i den värld där jag skulle ha varit från början. I bagaget hade jag samlat på mig ett antal för mig mindre hälsosamma relationer, däribland en skilsmässa .

Jag klev in i en värld där jag ännu växer och ibland behöver påminna mig om att jag ska vara i. Istället för att bara ge omtanke och kärlek så är jag berättigad att få detsamma. Jag ger av mitt engagemang så som jag gör och alltid har gjort, men jag har lärt mig känna in och vet att vågskålen behöver vara balanserad för att jag ska må bra, att jag är värd det lika mycket som alla andra. En värld där mitt tomrum är fyllt av mig. En värld där jag inte finns till för att fylla andras tomrum, för alla behöver fylla sitt tomrum på egen hand, oberoende av vem som orsakat det initialt. Den värld där jag vill leva i här och nu, min rosa värld🌸