Kära dagbok…

Dagen efter arbetsprov med maxbelastning och scint, vad händer med kroppen nu?

Vätska i form av vatten började jag bälja i mig redan i söndags och fortsatte under hela gårdagen. Allt för att flödet skulle vara igång inför injektionen av det radioaktiva medlet. Tänker att jag inte kan göra så mycket mer på den fronten och har inmundigat vätska friskt under dagen.

Kroppen då. Vaknade före 0400 med en uppvarvad känsla i kroppen. Åtgärd för detta, avslappningsprogram ggr 2. Det vill säga en timmes fokus på andning av avslappning. Samtidigt har den skarpa smärtan i bröstet framträtt, mitt låga blodtryck har blivit mer påtagligt och jag känner att den fysisk aktiviteten behöver vara sparsam för att inte trigga igång kraftigare symptom.

Men jag mår ändå oförskämt bra eftersom jag känner mig skapligt pigg i huvudet. Jobbet bjöd på arbetsplatsträff, en mötesdag som även inkluderade lekar på lagom nivå. Perfekt för att få det sociala lystmätet tillgodosett, även om jag inte var helt på topp. Vilken man ändå inte alltid kan vara.

Väl hemma, eller snarare på vägen hem, kom baksmällan efter gårdagen och tröttheten är ett faktum, med kombination av illamående. Kan ju vara åksjuka och allmänt klen, men erfarenheten säger att kroppen nu säger stopp🛑 !

Tröttheten visade sig en smula när jag frågade döttrarna om dom viste varför äldsta dottern inte kommit hem än… ”hon är på klassresa” fick jag till svar. Vilket naturligtvis förklarar saken och som jag nu drar mig till minnes då jag för ovanlighetens skull körde henne till skolan i morse. Ingen anledning till oro därmed, inte för henne i alla fall.

Så idag blir det rast vila för min del när de två hemmavarande barnen går på sin simavslutning. Först fixa lite middag till oss. Sen får ”ska bara” pausa för en stund. Ska bara…