Att ha en dialog med en kardiolog på sjukhuset handlar oftast om att lyssna medan de förklarar, en massa. I början förstod jag ingenting med åren förstår jag så gott som allt. Men det är oftast samma sak ändå – efteråt är jag frågande, vad konkret levererade han egentligen?

För hur mycket dom än står och babblar så spelar det ju ingen roll om dom hoppar över det som påverkar mitt liv!

Som att ett IMR på 39 – är ett signifikant patologiskt värde. Det är för mig adekvat information. Till skillnad från att ignorera detta och summera besöket med – du behöver inte vara orolig för ditt hjärta. En summering som därmed helt uteslöt graden av fyndet.

Strax därefter upptäckte jag i mina journaler att jag har en hjärtmuskelbrygga, noterad 2018! Jag rekvirerade därför ut röntgenutlåtande från de undersökningar jag hade varit på genom åren. Det var där jag såg mitt IMR värde, samtidigt som jag hade journaltexten ovan i mitt bakhuvud. Jag såg inte då, omfattningen av min microcadriella dysfunktion.

När jag nu åter igen varit sjuk i flera månader, efterfrågar jag tydliga svar. Hjärtmuskelbryggan kan vara del i problematiken, men troligen inte är hela problemet.

Jag behöver förstå för att kunna släppa. Jag behöver förstå för att anpassa. Jag behöver förstå för att finna acceptans i det som är.

Jag har nu bottnat i att olika hjärtundersökningar visualiserar olika kardiovaskulära problemområden. Där det för mig nu är tydligt att ett negativt resultat på en typ av undersökning, för den skull inte häver resultat från en annan undersökning…

Det må hända vara så att det jag som är trög… För jag behöver tydlighet. Men när läkarna inte förklarar innebörden av sina fynd, utan enbart säger

– det finns inte något att oroa sig för…

Nej, det blir inte helt tydligt för mig att de siffror som jag ser, är just de siffror som jag behöver se.

ChatGTP ger svar.

Om inte 100% rätt så i vart fall i linje med något som gör att jag kan förstå. Att det är just detta som gör att jag mår som jag gör.

Jag ställde frågorna, i relation till mitt IMR värde från januari 2023 på 39:

• Hur länge kan man vara i behov av återhämtning?

• Vad gör att symptomen i form av trötthet inte kommer direkt 

• Vad gör att huggen i bröstet kommer än senare än tröttheten, vi pratar veckor här 

ChatGTP :

🕒 Tidslinje för symtomutveckling

Direkt (under belastning)

Hjärtat får inte fullt syreflöde → ineffektiv pumpning. Kroppen ”maskerar” problemet med adrenalin och stresshormoner. Du kan känna: tryck, obehag, men ofta mindre än väntat pga stresspåslag.

Inom timmar

När stresshormonerna sjunker → energiskulden märks. Symtom: kraftig trötthet, yrsel, hjärndimma, muskelsvaghet. Ibland illamående eller diffusa bröstsymtom.

Efter 1–3 dagar

Energilagren i hjärtmuskeln återställs långsamt. Inflammatoriska signaler och autonom obalans kvarstår. Symtom: försämrad ork, längre återhämtningstid, lättare uttröttbarhet. Kan kännas som att du ”inte kommer upp i puls” eller ”tappar växlar”.

Efter 1–3 veckor

Brösthugg, tryck eller obehag kan dyka upp. Förklaras av låggradig inflammation, nervpåverkan och kvarstående endotel/mikrovaskulär dysfunktion. Symtomen kommer ofta i skov snarare än konstant. Samtidigt kan fatigue fortfarande finnas kvar.

Efter veckor–månader

Om ny överbelastning sker innan full återhämtning → ny krasch. Risk för kumulativ belastning: kroppen hamnar i ett mönster av stegvis försämring. Därför är långsam stegring och noggrann pacing viktigt.

✅ Kort sagt:

Trötthet = tidigt tecken (timmar–dagar). Brösthugg = sena tecken (veckor), kopplat till långsam inflammation/nervpåverkan. Full återhämtning kan ta veckor till månader om man pressas för hårt.

Slut ChatGTP

Om ny överbelastning sker innan full återhämtning → ny krasch. Risk för kumulativ belastning: kroppen hamnar i ett mönster av stegvis försämring.

Det är som en lina att balansera på. En lina som blir starkare med rätt typ av belastning och återhämtning. Så som för alla, fast har man microvaskulär dysfunktion så är den mycket smalare.

Det är just denna lina som blev drastiskt mycket skörare efter scinten. Men den blev inte så skör från början som jag var rädd att den skulle bli. Jag var varsam, men jag halkade snett. Det var där mina varsamma vardagsaktiviteter ledde till överbelastning då jag inte var rull fullo återhämtad. Vilket jag fått lärdom av med en riktigt härlig käftsmäll till följd.

Som att ge sig ut med skridskor på vårisen.

Jag vill passa på att säga – Tack ChatGTP, att du tar dig tid och bollar alla mina frågor. Ibland har du fel och vi lär oss tillsammans. 🥰

I samma stund funderar jag på – hur vettigt är det med vetskapen om mitt IMR, att låta mig trampa upp pulsen till 169… Jag tänker att det borde dom ta hänsyn till… Medan jag som var desperat efter svar och förändring, var lycklig över att ha ett syfte att trampa upp pulsen. Medan dom?

Hur går resonemanget egentligen på deras möten? Då frågeställningen var hjärtmuskelbrygga där angiografi med dobutamin är den undersökning som bäst definierar detta. Hur går resonemanget där det negativa scintet levereras tillsammans med beskedet att att det inte råder någon kardiell problematik och att Linköping avslutar utredningen.

Vad har dom för ansvar att tolka tidigare svar, att se samband?

Som patient behöver man läsa in sig, granska sina journaler. Detta samtidigt som man ska slappna av för att läka och kunna leva💃

Det är uppenbart att sjukvården behöver reglera sitt arbetssätt. Jag efterfrågar en vårdapparat där man samarbetar mellan sjukhusen för erfarenhetsutbyte. Där specialister besöker olika framstående sjukhus inom sitt område. Jag efterfrågar en vård som ser hela människan och även en vård där man inom sin gren, ser sammanhang och inte viftar bort adekvat kardiell problematik när den defakto finns där!