Svensk sjukvård brister i kunskap om mikrovaskulär problematik och hjärtmuskelbryggor. Jag har bollats mellan kardiolog och vårdcentral, tvingats söka second opinion själv och hamnat på akuten när kroppen kraschat. Min hjärtmuskelbrygga har bagatelliserats trots tydliga fynd, och det mest påtagliga – den förlamande tröttheten – lämnas helt utan stöd. Ingen tar ansvar för helheten.

open.spotify.com/episode/7HywBto4ozToySYKPuPIQe

Det finns ett enormt kunskapsglapp i svensk sjukvård. Varför går det så trögt?

Jag har bollats mellan kardiolog och vårdcentral, utan att någon egentligen velat ta ansvar för min problematik. När jag sökt second opinion har det varit på eget initiativ, även om kardiologen på MSE till slut backade upp med en remiss. Frustrationen blir enorm när jag återigen hamnar på akuten och blir inlagd på HIA efter försämring och tunga symptom.

Visst – glädjen var stor när en kompetent kardiolog tog ansvar för mig, samma läkare som gjorde angiografin för några år sedan. Men frustrationen växer när han säger: ”De läkare du träffat i Uppsala och Linköping kan inte det här med mikrovaskulär problematik.”

Och hjärtmuskelbryggor då? Vem kan något om dem? Hur är det med Lund eller Göteborg? Svaret blir: ”Jag vet inte, vi samarbetar inte med dem. Men du kan ju alltid söka second opinion där…”

Ärligt talat – ska jag verkligen famla runt ännu mer i vården?

Samtidigt försöker han släta över och säga att bryggan är ytlig, knappt två centimeter. Men jag har läst mina journaler. På St. Göran noterades den redan 2018, i en CT, och där bedömdes den till 3,5 cm. När jag ifrågasatte hans bedömning blev han förvånad – för han visste inte ens om att undersökningen fanns. När han senare återkom fick han bekräfta att jag hade rätt.

Min situation är alltså komplex: en kombination av mikrovaskulär problematik och en hjärtmuskelbrygga. Ändå prioriteras inte vidare utredning i Sverige – kompetensen finns helt enkelt inte här. Något som denne högt kompetente kardiolog säger till mig, – vi har inte kommit så långt.

Och som grädde på moset: kardiologerna hanterar inte det mest påtagliga för mig – tröttheten. Utmattningen som följer av mikrovaskulär problematik och hjärtmuskelbrygga faller mellan stolarna. ”Det får vårdcentralen sköta.” Samtidigt nöjer man sig med att skriva ut läkemedel ”att testa”, trots att de är direkt olämpliga utifrån mina värden.

Resultatet? Det jag kämpar mest med i vardagen – den förlamande utmattningen – lämnas helt utan stöd.

Men en eloge till kardiologen denna gång. Jag får behålla min tid till honom som faktiskt var på G efter en passning av VC. Han ordnar även ett möte med VC och kardiologen.

Envishet hjälper där mitt tålamod har varit allt för stort i förhållande till problematiken. Där helheten naturligtvis kan vara än mer komplex.