Att tälta är en grym frihetskänsla. Att ena stunden vara längst i söder för att i nästa vara uppe i norr, utan bokningar eller långsiktig planering. Att följa väder och vind, att kunna styra dit vänner kallar.

Däremot är det en del eftervård, som att hänga upp det fuktiga tältet på tork, för att minimera angrepp av bl.a. mögel.

Klart att ett och annat kryp brukar dyka upp när detta görs. Men idag blev även jag brydd, när ett spindelpar bestämt sig för att bosätta sig i vårt tält och dessutom fortplanta sig. För det var i vart fall min bild av den vita påsen som var bredvid ena hyresgästen. Kanske min fantasi som skenade, men jag kan lova att det var med stor försiktighet som jag lossade påsen och förpassade den utomhus. En spindel är helt ok för mig, men ett myller av små bebisar… Nej tack!

Nu ska jag fortsätta med eftervården och noggrant se om det finns fler små nya vänner att vänligt avspisa från vår roadtripbonad.