Jag hade det på känn, naprapaten var sjuk. Först ombokade jag till torsdag men såg sen ytterligare tre sömnlösa nätter framför mig och tänkte att jag faktiskt inte behöver vara så uthållig. Frågan är just om jag ens hade lyckats hålla modet uppe till torsdag.

Jag chansade därför med en av de andra naprapaterna och kan lätt medge att jag fick vad jag tål. En redig misshandel under samtycke som gjorde att en hel del stelhet och låsningar släppte. Vänster höft/länd eller vad nu det korrekta området nu må heta är däremot som en valvdörr och kräver återbesök.

Härligt skönt att få in lite syre i de krampande partierna och jag gläds åt att han var extra frikostig med nålar för att få mer utav deras djupverkande effekt.

Däremot är jag inte helt nöjd och mitt tålamod är inte det bästa när det kommer till bland annat låsningar. Nu får jag avvakta till onsdag nästa vecka.

Jag inser att det var min iver att gå på 80 kg i marklyft som ställde till det. Kampen mellan förstånd och mål är inte alltid helt lätt. Skam den som ger sig. Just nu är det paus på marklyft, långa promenader och löpning.