Jomen visst. Härligt med läslov för tjejerna. Mysigt att hänga tillsammans. Men… Det hade varit än mysigare om inte ryggen spökat så infernaliskt. Ja, jag kan gå, jag kan stå och sitta, även ligga. Men en ständigt närvarande värk gör sig påmind och särskilt nattetid. Att sova är ju nödvändigt och jag med min psoriasisartrit behöver min nattvila för att hålla kroppen i balans.

Förra veckans naprapatbesök gav mig en förhoppning. Ett visst mått av tålamod behövs, låsningar på grund av långvarig stress går inte att få loss på ett kick var domen. Återbesöket under måndagen var något jag såg fram emot men min känsla redan innan måndagen att hon skulle vara sjuk slog in. Jag bokade om till en annan på samma klinik, för det var verkligen inte tänkbart att avvakta.

Besöket hos den nu manliga naprapaten gick bra. Men han fick inte upp låsningen i bäckenet som satt kvar. Nålar och sjukt omsyig massage gjorde det lite bättre för stunden. men på tisdag morgon hade jag haft ännu en sömnlös natt och hade ondare än tidigare. Jag drog kiropraktorkortet. Hörde av mig till en klubbkompis och sade att jag måste få till en förändring här.

Blev manglad och knäckt som om ryggen inte fått sig en omgång på år och dar. Fick rådet att äta Ipren, även om jag var tydlig med att jag inte gillar tabletter, mår inte bra av dom. Men några dagar på Ipren kan det ju vara läge att ta nu för att få slut på denna mardröm.

Att äta Ipren när jag inte är van vid någon form av medicin och i synnerhet inte smärtstillande var en utmaning i sig. Helt luddig i huvudet, trött och allmän sjukdomskänsla fick mig att tvivla på att de gör gott. Jag har tidigare fastat och fruktat och gjort en del som skapar utrensningssymtom och jag kunde även förknippa känslan av några Ipren med detta. Så jag fortsatte.

Barnen var fast beslutna att ha en Halloweenfest på onsdag kväll, där jag kände mig mer som febersjuk och fullkomligt färdig för graven än i festtagen. Men klart glädjande att ha glada och påhittiga barn dansandes och fixandes. Som efterrätt till den härliga festmåltiden inmundigades bland annat glass, där jag var gång jag äter glass får ont i vristerna. Japp, så är det och tjejerna är lätt trötta på att höra mig konstatera sambandet och ser hellre att jag lämnar glassen till dom. Kombinationen grädde och socker är ingen hit. Hade varit klart bättre med bananglass såklart. På den hemmagjorda pizzan som barnen gjort låg även skinka från gris, vilket heller inte det är bra för min inflammationskänsliga kropp.

Natten skonades från ryggvärken för värken i vristerna tog över. Värken som kommer vid slarv i kosthållningen. Jag vaknade trots allt ganska utvilad, fast att två av barnen valde att sova i min säng. Jag passade på att göra några stretchövningar och lätta rehabövningar för att aktivera bäcken och tänja sätet. Stel som aldrig förr. Jag kände efter en liten stund hur det snarare gjorde motsatt effekt och väl uppe ur sängen var det ett faktum. Smärtan från vristerna lättade upp och ryggen var i klart fokus.

Det var till att boka in ett nytt besök hos kiropraktorn. Trots det har jag ändå känt mig piggare idag än de andra dagarna. Iprenen kanske tar tag i inflammationerna som härjar i kroppen. Vid besöket hos kiropraktorn låstes åter igen ryggen upp och den hade satt sig ordentligt igen. Otur var förklaringen, haha ja tur var det i vart fall inte och försiktigt har jag varit. Även om jag tvingat mig ut på promenad och håller igång med vardagliga hushållsbestyr hemma. Nu utdelades även stretch förbud, för att inte reta upp min lättkränkta ländrygg. En rygg som för en stund efter kiropraktorn när vi gick hem från stan kändes lätt, ingen smärta och inga kramper. Den känslan var helt sagolik. När smärtan är som helt väck.

Det har gått några timmar till och det drar åter igen i ryggen. Men nu tänker jag inte mer på det. Nu ska det bli grymt skönt att få sova. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter.