På julafton brukar jag ofta göra något för andra med resultat i lönekuvertet.

Som avrundning efter arbetsdagen smög jag mig ner till gymmet. Med stor glädje kom jag på, precis när jag skulle gå hemifrån, att jag faktiskt hade ett gym att träna på efter arbetsdagens slut. Med ett extra stort leende på läpparna kunde jag därmed gå till jobbet för att fira en sedvanlig julafton.

Jag fick till och med sällskap bland vikterna. I var sin bubbla gick vi in i musklernas värld.

Frågan var nu om det var den skumtomte jag svalt eller pepparkakan, som gjorde att blodtrycket föll likt Niagarafallen. Jag äter ju sällan annat än 90% choklad och dadlar, om än måhända en 70% bit motvilligt slinker ner någon enstaka gång.

Till saken hör att efter varje set svartnade det för ögonen. Därmed blev det lite längre vila mellan seten och ett par mindre reps för att inte utmana ödet.

Första passet på ett tag nu efter att ryggen strejkat. Däremot hoppade över jag marklyft. Inflammationen behöver vilas ut ordentligt. (Vilket jag på annan dag jul inte var så noga med… och det straffade sig😅)

Som vanligt kör jag genom hela kroppen när jag styrketränar. Jag kör styrka en till två gånger i veckan och då är det inte lönt att splitta upp kroppen.

Väl på väg hem från jobbet och gymmet var jag fullkomligt förstörd. Aningens knasigt då barnen var på ingående. Samtidigt kunde jag inte låta bli att njuta av den gnistrande snön. En riktigt härligt krispig promenad på självaste julafton.

Omväxlande hugg i bröstet med molande värk och känningar i vänster axel, gjorde mig påmind om mitt besök på HIA förra vintern. De konstaterade då att jag har småkärlssjuka, inget farligt. Det känns som kärlkramp men är inget att oroa sig för. Hm, lätt för dom att säga. Jag tvivlar fortfarande på att den återkommande krampen och värken i bröstet i samband med ansträngning som kommer ibland inte är något jag ska oroa mig för. Samtidigt har dom ju kikat på hjärtat så det räcker och blir över. Lika bra att chilla.

På morgonen därpå mådde jag bra igen. Var helt iform för julfirande och pulkabacke. Dagen därefter genomförde jag ett riktigt bra pass på Friskis med äldsta dottern. Inga känningar. Så märkligt!

Jag har fått till mig, innan jag låg inlagd på HIA, av läkare att jag kan ha en ångestproblematik. Det är också en intressant vinkling som jag inte alls kan se relevant i sammanhanget. Att jag får ångest i samband med styrketräning, där jag känner mig riktigt glad och gör en av de många saker som jag älskar. Är det på riktigt så, att glädje ger ångest? Då lever jag gärna med ångest. För lite ångest har ingen dött av😉

Sjukvården har sina sidor. Den är fin att ha när det krisar. Grymt tacksam för det och så länge chillar jag vidare😅💪