Efter några dagar där kroppen varslat strejk tog jag nu kommandot och sparkade liv i maskineriet. Bära eller brista, det blir ju knappast bättre av att rosta igen.

Friskis bjöd på en balanserad mängd motionärer och en grupp kursdeltagare för instruktörsuppdrag över Svea rike.

Eftersom jag har dels mitt trilskande hjärta och en obstinat bröstrygg är det synnerligen spännande när det hugger till lite extra i brösttrakten. Men så länge som pulsen håller sig ok och huggen enkom är hugg så låter ja dom passera. Det som inte dödar det härdar, inte sant😉

Faktum är att cirkulationen som blir av att köra igenom hela kroppen, ger ett allt jämt bättre välbefinnande. En släng endorfiner hjälper säkerligen till. Summa summarum så var det ett bra drag att gå på mig själv med blåslampan och kroppen var om inte helt fullt ut stark som den brukar vara, i vart fall med gott nog och lite råge på det 🏋️‍♀️ 💪