Så slog influensan till även mot mig. Börjar efter två veckor äntligen bli kry. Inte helt dock, för en lugn och stilla promenad med äldsta dottern, också hemma sjuk, ledde till den där utmattade känslan efter ett par timmars rast och vila. Med lufthunger och små lätta förnimmelser av hugg i hjärtat gör den Myocardiella bryggan sig påmind.

Så vad blir strategin då för att få den så nödvändiga rörelsen för kroppen, samtidigt vara varsam och snäll mot den?

Det där med att vara snäll kan ju vara flera saker. För mig är det att låta kroppen återhämta sig några dagar extra efter 2,5 veckors feber, med ett par dippar, som för yngsta dottern där tempen mestadels legat över 38,5 med några rejäla toppar upp mot 40°. Den här veckan bodde hon inte hos mig så hon fick fint pallra sig till skolan torsdag och fredag. Trots 38,5 eftermiddagen innan, trots att jag erbjöd att ta hand om henne. Förhoppningsvis gjorde det henne gott för själen att träffa vännerna i lågstadiet och än mer förhoppningsvis ger det henne inte några bakslag.

Nästa vecka har vi ett sportlov att njuta av, där vi laddar på med balans för både kropp och själ. För det finns alltid något man kan göra som stärker. Ibland tar det lite tid att hitta dit, men resan är klart värt det. Att inte ge upp lusten för det där lilla extra i livet. Att det går att få en kick även om det inte går på samma sätt som förr. Att hitta kickar som stärker istället för att fly.

Mina första kickar var som lågstadiebarn att starta upplopp och slagsmål. Nej, det var inte det bästa valet och självklart inget jag rekommenderar. Det gäller att hitta rätt kanaler och som barn är det inte helt lätt att göra rätt val eller förstå varför det blir som det blir. Som vuxen har man sitt eget ansvar, med eller utan hjälp, att kanalisera sina aggressioner, äventyrslystnad, ensamhet, frustrationer, kontrollbeteende, sorg, bristande anknytning eller vad det än må vara.

Så i min för stunden frustration över att en stilla promenad i en något för kylslagen temperatur deckade mig, letade jag rätt på en bok. I dagens samhälle är det lätt hänt att tanken går till YouTube, men jag försöker att dra ner på min skärmtid och bli lite mer analog. Det var, om jag får säga det själv, ett utmärkt val och en underbar start på dagen.

Upplägget var en kopp chai te med en skvätt Chaga. Ja, chaga eller sprängticka som den heter på svenska, ska stötta upp immunförsvaret. Dessutom en gnutta blodförtunnande vilket passar mina kranskärl ypperligt när hjärtat hamrar på lite för ivrigt. Golvet i hallen gav utrymme för en stunds yoga där blodcirkulation och andning på för kroppen ett högst ödmjukt sätt kickade igång må bra hormonerna.

Sen fastnade jag en stund i flödet på FB där jag fastnade i banracing och lät mig för en stund dras med i adrenalinet. Innan jag åter igen sansade mig i stilla andning.

Balans. Det gäller att hitta sin egen balans i livet. Stå upp för sina egna värden och värderingar. Där jag sedan länge valt att se individen för vad den är, kämpa och stötta till skillnad mot tidigare upprorstaktik. Det går inte att förstå sig på alla, vissa har som en Berlinmur kring sig, helt oemottaglig för perspektiv. Men jag finns inte på den här jorden för att riva murar, jag finns på den här jorden för att ge kärlek och stöttning till dom som inte vill kväva mig eller mina nära och kära.