Vägen hit har varit krokig med många hinder, det blir att läsa om i del tre. Här kommer hur jag på bästa sätt hanterar en skaplig träningsmäng idag. Allt under förutsättning att jag sköter mig och lever som jag lär.

Det primära är att ha råkoll på pulsen. Sticker den ovanför 130 slag per minut så passeras gränsen för vad jag tål. Om du brottas med MB behöver du hitta din gräns. Gränsen varierar med klimatpåverkan och om en infektion är på G.

Det är lätt att lockas att passera gränsen när fokuset är på den övning du tar dig an, som under utmaningen i en knäböj där balans, stabilitet och styrka tar all fokus. Eller under en intensivare drill i brassen där tekniken får fokus. Då är det guld värt att ha en telefon med tydliga staplar som indikerar att nu är det dags att bryta. Där det efteråt går att se hur det gick att hålla sig inom denna.

Nej, det är inte lätt och pulsen sticker ibland. Det viktiga är att avbryta snarast möjligt och att ta lärdom av när den drar.

Som i styrketräningen på Friskis. Peppande meningar står skrivna på väggarna som ”ge aldrig upp”. Nej, jag ger inte upp och känner mig som ett med Friskis. Det jag nu gör för att undvika att pulsen ska lägga sig över 130 är att;

1: Bryta övningen med god marginal vid helkroppsövningar så som thrusters, marklyft och chins.

2: Lätta något på vikterna för att få en mindre brant pulskurva.

3: Vila sittandes på golvet i en så kallad – låg viloställning😅

Det här gör att det blir ytterst korta sekvenser ovanför den påfrestande pulsgränsen. Där övningar som armhävningar med fötterna uppe på en boll ger oanade möjligheter då pulsen plötsligt är lugn och armarna kan utmanas maximalt. Däremot är chinsen maximalt kluriga där pulsen ibland rusar redan när jag hängt mig i stången för att börja. Det primära är som sagt, ha ögonen på pulsen!

Löpningen idag assisterades av en klocka som vänligt ca var 50:e meter sade till att jag var inom eller över pulsintervallet. Jag sprang när jag kom under intervallet och gick när jag kom över. Här vill jag vara på den säkra sidan och intervallet är 110-120 rpm var av en hel del gång under löprundan.

Men bara känslan att få ta några löpsteg och då var helt magiskt. Ja, för jag har inte vågat springa under vintern. Jag har slarvat till och från med pulsen och vet att det är en skör gräns. Kroppen har inte varit där för att testa löpning, förrän idag. Idag gick det inte att hålla igen. Våren är här, värmen, solen, skogen allt det härliga som gör sig så bra under en löptur. Magiskt! Att komma ut i skogen, fågelkvittret och slingriga stigar. Så tacksam. Än vet jag inte om kroppen klarade det men jag gjorde allt i min makt att vara försiktig. Håller tummar och tår att det gick vägen. Just nu känns det bra!

När det kommer till IPSC så är pulsen sällan ett problem. Där kan däremot stressen göra att hjärtat inte pumpar optimalt och det enda som går att göra åt det är att bli bekväm utanför komfortzoonen😅 Men oftast tycker jag att skyttet enkom är ren och skär glädje på så många sätt, då föreningens medlemmar är klockrena.

Brassen är klurig och jag fick frågan här om veckan vad som gjort att jag tycker att BJJ är en lämplig träningsform för mig… efter att jag sagt att jag behöver ha koll på min puls. Jag svarade inte helt på frågan där och då men min tanke är att jag en dag ska bli frisk och då kommer jag ha en massa tekniker som jag aldrig hade haft om jag inte varit kvar😊. Barnpasset ger en massa och klubbkamraterna vill jag inte vara utan. Men något som gjorde mig extra glad var när jag fick ett streck till mitt bälte! Så rätt Friskis har – ge aldrig upp!

Vardagsmotion är för mig nästintill att räkna som träning numer. Jag har alltid varit en anhängare av vardagsmotion där cykel och promenader 95% av tiden har företräde för bilen. Många bäckar små ger mycket varje vecka.

Utöver att hålla pulsen hårt hållen är vikten av återhämtning stor. Återhämtning för mig är att umgås med människor som ger mig positiv energi och gärna genom att hjälpa och coacha dom som vill. Därför vill jag lära mig mer för egen del och för andras skull, vilket ger en härlig spinoff effekt i en win win, ett ömsesidigt lärande där jag ser en glädje i andras glädje när de växer.

Sen är det ju skönt att bara vara, kunna snacka högt och lågt och koppla av. Njuta av en film, slappa i soffan och njuta av vardagen som är. Hitta på något annat som att paddla eller sticka ut för någon natt i tält. Där sömnen och kosten är är A och O, även om även jag slarvar lite då och då. Där en förhoppning finns att han med stort H ska bjuda ut mig😉. Men som med allt här i livet så ska tajming och kemi vara rätt. Där motivationen kommer tids nog eller aldrig🤷🏼‍♀️🙃

Så länge tar jag vara på livet och hoppas att min plats på jorden ger glädje för någon mer än bara mig❤️