Japp, idag ska vi se vad som händer när jag gör det jag inte gjort på många år. Trycker upp pulsen upp mot mitt max på 170 rpm.

Jag har varit slav under pulsklockan det senaste året och dessförinnan varit galet observant på känslan som jag får som jag lärt mig sätta i samband med efterföljande symptom.

Att pulsklockan och sedermera även pulsbandet nu är trogna följeslagare beror på att jag så lätt glömmer bort att känna in.

Min pulstolerans ligger någonstans på 120-130 rpm. Jag har länge sagt 130 och det stämmer skapligt bra. Däremot om någon förkylning är på G eller kyla eller värme slår till så vet jag faktiskt inte ens om 120 är godtagbart. Allt handlar inte heller om puls, det handlar även om tid. Den matematiska formeln för pulsbelastning i relation till tid och väder/vind/virus/bakterier/stress… Ja, den kanske aldrig går att få svar på. Mer än att TrainingPeaks har hjälpt mig en hel del gällande återhämtningen.

Bäst av alla på att se min oförmåga till att känna in pulsen när jag har roligt är alla ni härliga människor på brassen 🥰att backa och ta ner på intensiteten har jag lärt mig av ett antal bakslag. Där bakslagen har blivit väldigt få sedan pulsbandet kom till användning och där telefonen numera lyser upp med sina staplar som en varsam påminnelse om att ”fortsätter du kommer symptomen”.

På Friskis har jag maximerar det hela med att hitta nya strategier där seten avbryts i tid, samtidigt maximeras genom att inta en viloställning som gör att pulsen hålls i korta tyglar.

Symptomen som är tryck och hugg i bröstet och lufthunger tillsammans med en förlamande trötthet. Där allt ibland håller i sig någon timmer men vanligtvis sitter i en vecka eller mer…

Rätt eller fel? Ja, där hade jag gärna tagit hjälp.

Jag har specifikt efterfrågat stöttning av fysioterapeut men nekats på Mälarsjukhuset, där jag hänvisats att söka på egen hand. På Linköpings universitetssjukhus som jag går på nu fick jag svaret att avvakta tills efter fler undersökningar. Vilket blir 1:2 idag och 2:2 på torsdag.

Gällande turen till Uppsala så blev det en härlig bollkastning mellan Eskilstuna och Uppsala när jag önskade fysioterapeut. Svensk sjukvård i sitt esse.

Men jag är inte bitter. Jag gillar läget och lyssnar in min kropp, läser på och testar. Sen skriver jag av mig en del här för att förhoppningsvis kunna hjälpa någon på traven och kanalisera frustrationen till något positivt och värdefullt. Ett minne för mig när jag en dag är sämre eller bättre och kan se att jag i vart fall försökte.

För försökt har jag. Jag har lagt om min kost, till en mer antiinflammatorisk kosthållning. Jag justerar min träning och just nu tål jag inte mycket fysisk aktivitet, jämfört med vad jag klarat tidigare. Lägger in mental träning och rörlighet där yoga är rent magiskt skönt för både kroppen och sinnet. Jag har gått ett flertal perioder i terapi för att minimera påverkan av tidigare livskomplikationer. Vänt mig till naprapat och kiropraktor för att frigöra kroppen från smärta, som jag inte ens känner av alla gånger, men som är så skön att bli av med där kroppen kommer mer i balans.

Jag får ofta höra att jag är en renlevnadsmänniska. Jag skulle vilja säga att jag gör vad jag kan för att leva. Ett liv för mig är ett liv där jag kan vara aktiv. Att paddla, skjuta, rulla, simma, springa, cykla, vandra, dansa. Att lyfta och vara kreativ. Det är frihet för mig.

Vikten av att ha ett stöttande nätverk är stor. Jag är så tacksam för mina vänner som finns där för mig. Ingen nämnd, ingen glömd! ❤️