Gällande svaret från läkaren så har jag ju inte den blekaste aning. Initiala svaret kommer under veckan, om det påvisats något som gör att jag ska komma åter på del 2:2 nu på torsdag.

Gällande min del av uppdraget så gick det bra. Lite oförskämt bra och med eftertanke kanske delvis för bra. För bra för att jag inte fick några symptom under arbetsprovet, vilket känns tråkigt då jag så ofta får symptom. I min uppladdning inför denna dag har jag lagt stort fokus på återhämtning för att vara så stridsduglig som möjligt. Vilket trots allt var bra, eftersom jag kunde trampa upp pulsen till 169, vilket var ett slag från mitt mål på 170. Jag gjorde därmed det som jag kunde för att belasta mig maximalt, så dom kan se eventuell ischemi.

En del av mig funderar dock på om det ändå inte hade varit bra om jag hade kommit dragandes med lite symptom från börja. Lite lätt överansträngd så att man skulle kunna se något tidigare eller jag i vart fall kunna uppge några symptom under arbetsprovet. Men nej, det enda var som vanligt att benen är stumma i början och att jag behöver lite mer uppvärmning, sen gick det bra att trampa på.

Vilken fröjd och lycka! 😍 Där satt jag och min enda uppgift var att trampa på och trycka upp pulsen, känna benen stumna, de djupa andetagen maximeras. Just loved it!🥰💃

Efter arbetsprovet var det dags för lunchpaus så att det radioaktiva ämnet☢️ fick fördela sig i kroppen och ta plats. Även denna del var angenäm och helt immun smak, eftersom jag var beordrad att äta och röra på mig. Så mycket rörelse blev det inte med tanke på mitt fokus på mat. Däremot är sjukhuset stort och jag tog mig ut och in och gick lite trappor på vägen, så nog skötte jag mig där också😇

Bildtagningen gick smidigt. Jag skulle precis fråga om jag skulle hålla andan, när sköterskan sade att varje bild tar ca 5 minuter. Så jag hoppade över det. Rekommendationen var små vanliga andetag. En synnerligen meditativt och avkopplande stund, medan P4 strömmade från högtalarna.

Nu sitter jag på tåget hem. Promenaden tillbaka genom stan kändes precis som kroppen brukar kännas efter att jag ansträngt mig lite för hårt. Det brukar ta något dygn tills symptomen nått sin kulmen. Det jag kan göra nu är att leva på hoppet att något konkret kommer ur denna dag ☀️