Efter en vecka med högt tempo inleds första semesterdagen med yoga och ett morgondopp med en del av familjen.

Vad gäller yogan så hör den till min vardagsrutin som jag har haft de senaste månaderna. En varsam yoga med fokus på lugna rörelser och andning.

När det kommer till att andas så finns det flera sätt som hjälper oss i vardagen så som djupa andetag ner i magen, att andas ut längre än in eller bara låta andningen vara naturlig och följa luftens väg. Allt under avsaknad av prestation. Att vara i nuet, höra och känna. Att vara lyhörd till kroppens signaler för dagen och respektera de gränser som den signalerar.

För att stötta Vagusnerven, är det klart fördelaktigt att lägga till ett litet hummande på utandning. Kan måhända kännas flummigt till en början. Vibrationerna ger Vagusnerven en välförtjänt massage där lite flum är ett adekvat pris. Det svala morgondoppet stöttar även det Vagusnerven, där en kalldusch är ett alternativ när vattendrag inte finns inom räckhåll.

Efter denna vecka, där jag hamnat i ett tempo långt över det jag haft den senaste tiden, tar jag en dag i varsamhetens tecken. Redan igår eftermiddag började kroppen logga ur och den stod på paus när jag vaknade i morse.

Det ger mig en påminnelse om att inte gå in i gamla mönster, att se vikten av regelbunden återhämtning i form av micropauser även när tempot ökar. Att varsamt fylla dagen med aktivitet genom att minnas mina egna ord om vattenglaset. Där jag denna vecka hamnade i surfande på ytspänningen.

Det är svårt att gå ifrån gamla vanor, där min är att jag känner mig extra levande med upplevelser och aktivitet i ett ständigt flöde. Att ta mig an en uppgift med kort om tid och lösa den. Detta trots att jag verkligen ser tjusningen i återhämtning i form av medveten närvaro och avslappning av olika slag.

Idag njuter jag av lugnet och känner in vilka lager av känslor som finns där. För känslor är till för att kännas.

Det går självklart att ta en löptur eller ett glas vin för den som vill och kan. Det kan dämpa stress och obehag för stunden genom kroppens belönings- och lugnande system. Ibland kan det vara ett stöd för att orka bära känslor som stress, skuld, skam, sorg eller vad det nu må vara.

Men dina känslor förtjänar också din fulla uppmärksamhet. Först då kan du börja förstå vad du egentligen känner. För det yttersta lagret på löken döljer ofta så mycket mer. Det har jag verkligen lärt mig att uppleva det här året.

Under irritation kan det finnas rädsla. Under ilska kan det finnas sorg. Under stress kan det finnas en längtan efter vila, trygghet eller närhet.

När vi vågar stanna kvar en stund och lyssna, blir känslorna inte längre något som ska bekämpas, utan något som försöker berätta något för oss. Där total stillhet och närvaro kan ge en ny kittlande och spännande berättelse.

Namaste 🙏