Att måla helkroppsbilder var något som min bildlärare såg att jag hade ett öga för. Kroki föreslog hon. ”Tyvärr” hade jag en kompis som hade konstnärsblod i sina ådror och det märktes. Jag förminskade mitt eget utrymme i konstnärsvärlden till otänkbar. I kombination förväntan, sjönk även min lust då jag inte upplevde det utmanande nog. Eller måhända en rädsla, en rädisa att göra henne besviken.

Motstånd föder framgång har klingat i mitt huvud hela livet. Motstånd har jag fått och därmed en andra chans att göra mer av sånt som jag älskar.

Talangen har sedan länge svalnat och värms upp med idoga penndrag. Men främst kommer värmen i känslan av det roliga att skissa och se liv bli till.

För att klara av något handlar inte om att bevisa, inte att vara bäst. För mig handlar det om att bidra, förmedla ett budskap, skapa utrymme för reflektion eller i vart fall någon form av reaktion.