Lagom är bäst. Att bara vänta på att kroppen ska läka är inte facit. Vad facit är går inte att veta förrän efteråt. Teknikträning och inget rull får vara en lugn start. Natten ger svar.

Träffade på en klubbkompis som också brottas med kroppen och den autoimmuna sjukdomen Psoriasis artrit. Kanske dags för ett besök till reumatologen igen trots allt. Fast att gå vägen via 14 veckor på cellgifter för att få ett mer lyckosamt alternativ till behandling känns inte lockande.

Jag tar en Ipren så länge och tänker på saken. Ska envisheten regera eller ska jag kapitulera till läkemedelsindustrins glädje och stadskassans sorg? Jag vet att kosten är en huvudpunkt för välbefinnandet och att det finns många alternativa vägar att gå. Frågan är om lättjan ska få segra.

Dagen idag har i vart fall innefattat två sportsliga aktiviteter utöver sedvanligt arbete. En timmes skytte kändes fint att få in efter att enkom pratat skytte en hel helg. Det har gått alldeles för många veckor utan att ha avlossat några skott. Grymt skönt att känna att nivån ligger bra efter egen förväntan. Självklart finns utvecklingspotential av oanade mått att inkassera. Som ett valv fullt av juveler och gul!😁