Ni som känner till min historik vet att jag har det lite snårigt med mitt hjärta. Kort och gott en mycket vaskulär cirkulationsstörning i kranskärlen samt bridging.

För dig som vill komma tillbaka från utmattning eller har andra fysiska hinder till att fullt ut göra det du brukar eller för dig som tidigare inte varit aktiv. Häng med på min resa till att i vart fall göra det bästa av det som är.

Ibland blir inte dagen eller planen som du tänkt dig. Ibland är himlen molntäckt. Molnen skingrar sig förr eller senare och ovanför molnen skiner alltid solen. Njut av skuggan! Som den där jag idag fastnade lite väl länge vid tangenterna. Samtidigt har en massa tankar landat och jag kan fortsätta min dag med insikt och tillförsikt. Vilket varit bra, för ursprungsplanen var att gå till gymmet. Medan jag skrivit har jag stämt av hur jag egentligen mår och idag blir en bra dag för en promenad och utevistelse för de små fyrbenta granaterna. Inget mer än så. Det är gott nog.

Planen är nu, när jag släppt tangenterna, vilket allt som oftast är lite svårt när jag väl satt mig att följa följande plan. Steg ett är att släppa mina tankar till gamla meriter där kroppen svarade klart bättre på träning än idag. Istället väljer jag att blicka framåt. Detta är inte gjort i en handvändning och jag har valt att ta stöd för att även jobba med den mentala biten. I Sverige är detta inte lika vanligt, men det blir allt mer legitimt. Vi bär alla med oss bagage att hantera där både gammalt och nytt påverkar. Jag vill påstå att om fler valde att jobba med sitt mentala område och även träna detta, skulle effekten bli än bättre fysiskt och i relationen till andra.

Nu inser jag att jag håller på att glida från ämnet och än mer underminera min rubrik för det här inlägget…

Därmed är min plan nu följande.

Promenader – istället för löpning. Löpning har genom åren alltid varit det som krävt mest återhämtning.

BJJ – uppvärmning och teknik. Inget rull, INGET rull. Här kommer jag säkert att brista i min plan. Naturligtvis fortsätta att leda barnpassen för de små minininjorna, vilket är så galet kul, tills något axlar rollen.

Öka styrketräningen till i vart fall två pass, då brassen numer enkom blir uppvärmning och teknik, vilket inte blir särskilt utmanande för styrkan. 

Simning – för att jag är ett vattendjur. Jag verkligen älskar vatten och särskilt öppenvattensimningen. Här gäller det för mig att vara varsam.

Begreppet lugnt är ju galet subjektivt och fullkomligt obegripligt för mig varför jag inte använder det. Jag kan ju mer än gärna dyka ner till botten och simma till andra sidan med en dröm om att kunna vända och simma åter. Jag inser att det inte är den mest aeroba formen av träning, och skall försöka hålla huvudet ovan ytan och jobba med relativt låg puls, samtidigt det svala vattnet inte får kyla ner mig. Bastubad är efteråt är inte heller helt optimalt då det kan skapa mer oreda.

Cykel – När jag är på min ”andra” arbetsplats som ligger lite längre bort kan jag även sätta mig på cykeln för att få lite vardagsmotion. Här har jag uppmärksammat att jag har synnerligen svårt att hålla nere pulsen, särskilt på morgonen då jag gärna spettar på. Jag har ju fått kvitto på, mer än en gång, att det är mindre gynnsamt med att gå upp i puls. Jag skall därmed fortsätta att cykla denna sträcka men foga mig till de lägre pulsintervallen. 

IPSC – Här är det ju så galet kul! Här finns inga begränsningar. Det är bara att KÖRA! Rocka loss, öva, torrt, skarpt, inne ute, själv och med kubben. Nu är våren här och allt är möjligt! Dessutom delar två av döttrarna intresset, vilket är extra roligt. 

A och O är att stämma av vad kroppen är redo för var dag. I det stora hela väljer jag att förhålla mig till en aktiv livsstil i grunden, där jag har styrketräning och IPSC som rena träningsformer. Vid all form av konditionsträning handlar det om ett varsamt tempo där förbipasserande motionärer snarare skall beskådas så som atleter på en arena än kumpaner i ett lopp. Jag är med andra ord inte inte är deltagare utan snarare en mobil åskådare som förskonas från att sitta still på läktaren som en passiv åskådare. Ord som foga mig och att vara varsam skall jag göra mig sällskap och hjälpa mig längst med vägen. Ordet STOP kan tänkas behöva användas mer än en gång, även när kroppen försöker vara tydlig. Förhoppningsvis räcker det med att jag nyttjar ordet rent mentalt, i mitt huvud.

Gör mig sällskap du med. Det handlar inte om allt eller inget. Det handlar om att göra det som går att göra. För kroppen behöver aktivitet och utmaning, i lagom dos.