En ovanligt skön söndag💥 Efter en ovanligt stabil vecka med energinivåer som börjar likna skapligt frisk vardag, förgylldes söndagen med Klubbmästerskap. En av sex deltävlingar där dagens vinst var det sociala utbytet med likasinnade.

Själva tävlingsmomentet var ett bottennapp delux, både ur egna mått mätt, för att inte tala om i jämförelse med andra.

Det där med att jämföra sig med andra är dock sällan ett vinnande koncept. Men det är trots allt svårfrånkomligt att det är en lockelse för mig att prestera bra.

Det jag tar med mig av förmiddagen är självklarheter som att inte testa nya idéer, på en tävling. Men främst, se till att träna mer! Har man inte talang så får man nyttja envishet och det har jag.

Tack och lov har energin börjat bli mer förutsägbar. Tillsammans med acceptans där rullen hjälper mig med det som envishet inte ska rå på.

Jag tänker numer såhär. När man fyller ett glas med dryck, slutar man att hälla när det är en bit kvar till kanten, för att det inte ska skvimpa över. Precis så försöker jag nu tänka när det gäller saker som kostar energi, att fylla glaset lagom. Att allt spill är energiunderskott. Jag behöver dessutom lite extra marginal då min väg alltjämt fortfarande har en del slukhål att parera och tidvis är skumpig.

En klar utmaning då jag haft som motto att när du är slut, har du alltid 20% mer att ge… Som att det alltid går att nyttja ytspänningen. Det fungerar bra i nöd eller på en tävling men inte ständigt, i vart fall inte för mig.

Medan jag ligger och sippar på mitt glas, för att skapa utrymme till att fylla på det igen, kommer fjärilar vackert fladdrandes runt mig av sorten Lösningsfokus 🦋. Att ignorera dem är som att inte slicka sig runt munnen när man äter en munk.

• Om jag tar flera glas?
• Jag kanske kan dricka ur glaset samtidigt som jag fyller det?
• Jag kan ju ha ett fat under glaset?
• Jag kan ha glaset i en pool så att det blir mer likt ett vackert flöde ⛲️👀

Nåja, efter en stunds vila så är glaset redo för lite påfyllning. Eller? Ständigt hoppfull, där acceptans inte är detsamma som att ge upp. Acceptans är att gilla läget och jösses vad det finns att gilla!