Att kämpa motströms kan vara galet roligt särskilt om det handlar om stora vågor. Att glida smärtfritt fram motströms har sin charm det med. För att inte tala om att åka snålskjuts medströms, en ny njutningsform för mig.

Jag har sedan jag började med långdistanslöpning i högstadiet älskat att ta ut mig. Utmanat mina gränser och fascinerats av pulsslagen, svetten, farten, sträckorna. Efter några år där skador hindrat den maximala löpupplevelsen kom jag så in på triathlon.

Där simningen öppnade upp en helt ny värld.

Att crawla i bassäng var en utmaning till en början. När spärren släppte, i och med att jag fick till andningen, exploderade mitt triathlonintresse, där öppenvattensimningen blev en klar favorit. Det är den fortfarande. Att kliva ner i sjöar och hav och vara ett med naturen. Det är som av en annan värld.

Att paddla kajak fångade mitt intresse strax efter öppenvattensimningen kom in i mitt liv. Där paddeltagen diskret skär ytan och båten näst intill obemärkt klyver vattenet. Med blicken kvar över ytan, tillås man att njuta av de vackra vyerna runt omkring mer än den stund som man navigerar sig fram i simningen.

Vardagslyx, nej det är mer än så. Det är lyx på riktigt!

Jag vill komma så nära simningen jag bara kan. Jag vill spontant gå ner och njuta av vattendraget nedanför huset utan det handhavande en kajak innebär var gång. Jag vill kunna slå följe mina simmande barn som liksom jag tidigare, inte nöjer sig med ett litet bad. Vi vill ut på längre turer.

Det finns vägar för att komma denna känsla nära, även när energin är under ransonering

I år slog jag till och införskaffade en SUP. Under tisdagen skedde premiärturen. Turen på vattnet var den lättaste delen av äventyret, pulsen och känslan gick hand i hand och höll sig i de lägre regionerna, enkom 20-30 slag från vilopuls.

Att fylla detta flytdon med luft hade jag redan vid införskaffandet förstått att jag inte kan göra på egen hand. Där av är jag nu sambo med en uppladdningsbar kompressorpump och SUPen kom tacksamt i en rejäl rullväska.

Jag kommer i fortsättningen däremot ta bilen ner till vattnet då ekipaget trots allt väger en smula med allt som skall med, trots förmånen att ha det på hjul. Ner gick det an, där jag på tillbakavägen löste det med åtskilliga sittpauser längst med vägen. Då jag likt Skalman numer ser ordet ”skynda” som att synda, blev det inte att jag tog mig för att ringa någon vän för att komma upp för den korta backen.

Det var en skön kväll, en galet skön kväll där njutningen på vattnet var total.

Att premiärturen förgylldes av två bävrar som dök upp längst med färdvägen gjorde inte saken sämre.